Tora som kom från Norrköping. Hon var hörande och hade en döv syster. Hon arbetade bland annat som lärare och rektor i Helsingborg och Linköping innan hon kom till Västanviks folkhögskola 1972.
Tora var lärare på skolan 1972-1978. Åren 1975-1978 var hon även som föreståndare parallellt med arbetet som lärare. När Tora började på skolan fanns bara vinterkursen för döva, nuvarande allmän kurs, med 20 deltagare och några kortare kurser.
Hon var skolans första rektor när skolan blev självständig 1978, vilket hon fortsatte vara fram till att hon gick i pension 1981. Under sin tid som lärare och rektor fanns ett nära samarbete mellan Västanvik och Stockholms universitet kring undervisning och forskning i teckenspråk. Tora var en visionär som ofta använde naturnära liknelser och metaforer. Om elevernas tid på Västanvik sa hon att den skulle ”vara som vårens knoppningstid – en tid av kraftsamling, genombrott och förändring”. Hon myntade även uttrycket ”Västanvik ska vara SDR:s hjärta som pumpar friskt blod i förbundets kropp.”
Till minne av Tora fick ett av elevhemmen på skolan, som stod klart 1994, namnet Sibbegården.